Mina dyrbara föräldrar!
Norberg
Sitter här och tänker skriva om mina föräldrar..
Det är dom jag beundrar hela tiden och kom att alltid göra det hela mitt liv.
Mest min pappa som stod/står ut med mamma med hennes biljontals problem!
Det började redan när mamma var liten, men det vill jag helst inte skriva här..
Jag skriver nu som kanske är lite känslig.. Jag kom att skriva lite detaljer som sitter fast i min huvud..
Mamma jobbade på Vänerskolan som teckenspråklärare och allt har gått jättebra och hon trivs jättebra där. Sen började hon fått ont i ryggen, och fick reda på att det var diskbråck så hon blev sjukskriven och det blev lång tid sjukskriven så började hon få ångest och fick tanke på allt som hänt i hennes liv när hon var små.. Och det blev bara värre och värre. Hon svimmade många gånger, och det har varit många pendla till akuten. Hon började spela med pengarna för mycket men vi märkte det aldrig i början men till slutet märkte pappa att pengar var borta, och frågade mamma vad hon gjorde med alla pengarna, då mådde hon väldigt dålig, pappa försökte lösa problem men det blev bara värre. Mamma fick återfall många gånger och fick börja med i spelberoende förening, Det har varit jobbigt för oss alla och henne förstås! Hon började höra röst inne i hennes huvud som hon brukade kallas för Hugo..
Hugo säger hela tiden..
- Du ska dö!
- Du är inte alls värd för Mats, Pernilla, Dennis och Benjamin!
- Häng dig!
- Döda dig själv!
- Mats förtjänar en bättre fru!
- Pernilla Dennis förtjänar inte dig som mamma!
- Benjamin ska inte ha dig som mormor!
- Du är tjock!
- Skär dig!
- Det finns inte nyttig att ha dig i livet
- DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ!
Hugo beskrev för mamma hur hon ska göra självmord..
När det blev värre med Hugo då blev hon inskriven hos psykiskt avd på NÄL..
Där har dom hårt bevakning på folk. Vi kom o hälsat på henne flera gånger under vecka, det var hemsk att se mamma ligga där! Det svårast är att man får inte ta med Benjamin till avdelningen.. Jag kom dit ensam en gång, för att gratta mamma på hennes födelsedag men då var hon en annan person.. Hon visste inte vem jag var när jag kom in, jag log försiktig mot henne, vore som vi träffa första gång och bära henne in till hennes rum då säga hon,
du förtjänar en bättre mamma.
Jag blev ledsen och rädd, skakas henne så att hon "vakna" men då började hon blev aggersiv mot mig och klagade mig för att hon lever..
Jag rusade ut och ropade på hjälp, personaler tog henne från migoch in till hennes rum och så fick jag inte träffa henne. En snäll tant tog hand om mig tills pappa kom snabbt från jobbet och hämta mig.
Det gå inte att tänka på annat sakerna efter det som hänt, jag orkade aldrig göra något med Benjamin, inte ens att fixa mig..
Några dagar tog jag mig till mod att följa med pappa till sjukhuset, då såg jag en glad Kate som hoppade runt avdelningen..
Är det min mamma?, tänkte jag..
Jag och pappa gick in avdelningen och då kom hon till oss o gav oss bamsekram, hon var FÖR glad.. Jag stod bara där och var stel som en is.
En stund då var hon lugn o är min mamma på riktig då började vi pratat om vad som hänt, hon minns inte vad som hänt, det var jobbig..
Men det var skönt att se hon var glad o mår bra när vi skulle åka hem.
Några dagar senare, kom jag och Benjamin till sjukhuset för att bjuda på fik, mamma fick lämna avdelningen under vissa tider med besökare, då gick vi nere till kiosk och fikade då få mamma mjöligt att träffa Benjamin. Under fiket, var det min riktig mamma!... Det var härlig att se henne som min mamma!...
När besöktid var slut så var det dags att lämna mamma tillbaka till avdelningen, det var jobbigaste att se henne mår bra o gå in psykiskt avdelning...
Några veckor då var det sommar o hon blev utskriven och få åka hem! Jipp yeah tänkte vi, hela sommar med mamma! Härllig...
Redan 2 dagar efter, skulle vi grilla, mamma var i köket och skära grönsakerna till sallad.. Pappa som kör gräsklippare på trädgården bad mig att kolla vad mamma göra.. Jag gick in till köket... Då....
stod mamma där i köket med kniv på handled och... skar... blodet spurtas från handleden och mamma svimmade.. Jag stod där ett bra tag till, sen vaknade jag och rusade till pappa och skrek som en galningen, pappa hör inte riktig pga gräsklippmaskin, men precis när pappa skulle vända sig så såg han att jag var vit i ansikte så förstod han att det är något med mamma. Han rusade in, jag stod där helt stel!..
Jag gick in till köket för att kolla hur det gå, då såg jag att det var ganska mycket blod, då stod jag bara där stel och stilla.. Pappa skrek, försvinn försvinn! Benjamins pappa kom o såg det och tog mig in till min gammal rum en stund... När jag kom ut så har dom åkte till sjukhuset.. Jag satt bara där och tittat på väggen hela tiden och tänkte på vad som händer..
Pappa kom hem från sjukhuset.. utan mamma... jag brast i gråt och skrek högt jag kunde!!!... Trodde att jag har förlorade henne..
Pappa krama om mig hårt och frågade om jag mår bra...
Jag sade bara, var är mamma?
Inne på psykiskt avd, sa pappa...
Nu igen?!...
Det har varit många gånger mamma åkte in på psykiskt avdelningar, pga försöka begå självmord och ångest.
En dag i december månad, var bara jag mamma och Benjamin som var hemma..
Benjamin har precis somnade efter lunch så jag gå och kollade dator lite.. En stund gick jag till mamma och såg att hon låg där och sova på soffan.. Jag väckte henne o frågade om hon ska sova, (Hon kan somna när som helst, hon ville att vi ska väcka henne o kolla om hon ska sova eller inte).. Då grubblade hon konstigt sakerna.. jag tyckte det inte stämmer något.. Något känsla fick mig att gå till köket då såg jag en tomt burk sömntabletter, FAN!
Rusade till mamma och försökte väcka henne men det gick inte.. Inte ens när jag bet henne som en galning!!!... Ringde till 112, och då kom ambulans, och hämtat mamma. Jag tog i Benjamin (han sov) och klä på honom som en galningen, sen sprang ut men då har ambulansen redan åkt.....
Där stod jag och nyvaken Benjamin alldeles ensam... utan någon i närhet....
Skickade sms till pappa o han fick avbryta sitt jobb och åkte nere till sjukhuset.
På kvällen kom pappa hem ensam igen.. utan mamma... Jag frågade direkt, MAMMA?!
Hon åkte in psyktiskt avdelning igen...
Nej nej inte nu igen!!!.....
Under några månader, gick det upp o ner o upp..
En gång tog mamma med min rakhyvel som hon hittat i toalett och gömda i jacka som har hål i fickan och åka tillbaka till psykavdelningen efter en helg(hon fick åka hem den helg då), när pappa åkte hem då skar hon många gånger och försökte döda sig själv..
När jag fick veta vad som hänt, kändes jag mig sååååå skyldig!!!... Att lägga dit en rakhyvel framför mammas näsa!....
Det var jobbig!...
Vi kämpde och kämpde hela tiden för henne... Några månader senare då har hon blivit starkare och starkare och vi försökte ta henne från Hugo.. Hon talade om för oss när hon hör röst från Hugo och vi kämpade det tillsammans... Till slut vann mamma över Hugo...
Hugo finns inte!!!......
FINNS INTE!!! FINNS INTE!!!...
Mamma var glad o lycklig! Då insåg hon att hon kan kämpa vidare med ångest också och annat problem också..
Allt det hänt för 1-5 år sedan och nu idag kämpar mamma fortfarande och är inte spelberoende länge men kan få ångest ibland, har fortfarande ont i rygg, och går med rullator.. Hon är för sött i rullator...=)
Jag pratat med pappa om det för några månader sedan, att han orkade med allt!!!!
- Jag har lovat henne att finns för henne i nöd och lust när vi giftat oss.. sa pappa..
Jag fick tårar i ögonen...
Pappa är bara för underbar!...
Mina föräldrar!
Nu idag vet jag inte vad jag ska göra om ni inte finns!
Ni har lärde mig mycket vad livet är...
Jag älskar er, min mamma och pappa! ♥
Den person som gjorde mamma illa när hon var små, lever fortfarande nu idag men för oss
är han död...
Jaja, vill bara få ur det från mig...
Kanske olämpligt att säga det här: MIN MSN FÖRSVANN! knäppt.
Nu ska jag läsa ditt inlägg om dina föräldrar!!
Puss!
nu har jag tårar i ögonen..
efter alla du eller din mamma har berättat för mig, ändå berör det här mig till hundra procent.
tycker om er!
oh.. blev rörd. =/ varför skulle det hända någon människa ens?
oj vad det skar i hjärtat! men skönt att din mamma mår bättre!!kram!
Hej!
Oj, vad hemskt det måste ha varit - jag kan inte föreställa mig hur det kändes. Jag rös verkligen när jag läste om din mamma.
Det är alltid jobbigt att se någon som står en nära bli konstig och inte är sig likt. Men hoppas din mamma mår bättre och får hjälp fortfarande.
Kram på dig.
Jag var chockade,,jag visste inte att det har hänt, när jag har känt er i många år under Vänerskolan.. Blev rörd när jag läste din sida. Men jag är glad att hon är på bättringsväg och jag är mycket imponerad på din pappa. Det visa att han älskar din mamma fruktansvärt mycket. Kramis på dig..
förresten måste säga att du lika din pappa tycker jag. :). Ansikte menar jag. :).
hej! Jo jag skriver alltid själv, ibland ploppar det ur en bara sådär, ibland tar det lååång tid Men alltid egna ord =)
Min soffa kommer om 5v nu, var 8v leveranstid :S Du tur som bara har 2v!! *ler* Men bra attdu bestämde dig, det blir bra o snygg soffan din nya blir ;) Kram
*krama om gumman*
Livet är inte alltid lätt, ibland är det för jobbigt. Speciellt när nån man älskar far illa ute. Jätteskönt att din mamma mår bättre och att hon har fått en sån fin stöd av er. Puss vännen min
det var hemskt...vet inte vad ja ska säga..men e glad hon mår på bättringsvägen!!:D
puss
åhh jag blev så rörd!...Skönt att din mamma är på bätrringsvägen och hon har er som stödpelare!
Det är enormt viktigt och bra!
Kram!
starkt av dig att berätta det och skönt att din mamma är bättre! som man brukar säga - efter regn kommer solen... din mamma har tur som har er! :) kramar
man blir ledsen när man läser detta, men samtidigt glad att hon har er.. och att hon mår bättre idag. hoppas att det håller i sig.. ingen ska behöva uppleva sånt...! hör av mig när jag är hemma igen! puss!
Oj, blev tårögd! Men modigt av dig att skriva här, även det är faktiskt många som drabbats av den här sjukdomen, vill begå självmord osv osv. Min mors bror, han var konstig, han var lycklig med hustru o hade barn, men han har försökt begått självmord många gånger, men en dag lyckades han..:( In och ut på sjukhuset osv, tråkigt!
Men är glad att ni står varandra så nära, bra! Kram
Åhh, blir så rörd nu när jag läste detta.. Men är glad att din mamma är nu på bättringsvägen! Hon blir starkare för varje dag när hon har er som stödjer henne :) Fortsätt med det :) Puss
mycket starkt av dig som vågade skriva om det här.
så blir jag rörd nu när jag läser den, men skönt att din mamma är på bättringsvägen. hon har himla tur att ha er som stöttar henne. sköt om er alla. kram
Din mamma är starkt, du också att vara så modig att skriva.. Jag grät ordentligt när jag läser varje rader, det skar ordentligt i hjärtat. Men jag såg henne nyss i Vbg, jag ser hennes ögon att hon är glad och lyckligt även jag inte känner henne men kan ändå se hennes ögon. Hon har världens tur att ha underbar man!
Linba...
Tack för din kommentera.. Ja det är hemsk att se sin nära&kära mår sånt... men viktigaste att mamma mår bra nu och hon får hjälp fortfarande idag o det har funkat bra...=)
oj jag blir tårar i ögon när jag läsa på din.. så stark av din pappa kämpa mot din mamma.. hoppas din mamma mår bra o vinna över hugo.. sköt om dig o din fint familjen.. kramm
Det var bra att du frågade din mamma om lov, men jag beundrar dig verkligt att du vågar skriva om detta här.. Starkt av dig! ;) PUSS
Jag klippte mej då för tre eller en månad sen.... nu har det växt...
japp... skönt med kort hår!
..kram!
*skratt* 4000.. tja, vi smsar alltid varje morgon och kväll när vi inte träffas och då smsar vi på dagarna när han jobbar.. har ju gratis sms och så.. Vi pratar om allt möjliga, hela tiden olika saker...kärlek vet du..;) kram!
Är hemma från praoplats. Är jättetrött. Det tog lugnt å praoplats. KUL! Oj vilken färg soffa som du beställt. *nyfiken* Ja min storasyster, sin man o barn var hos oss i söndags. Pojke är bevärligt men vi hade skoj.
Har läst din ny inlägg om din mamma. jag blev rörad. Skönt att din mamma är på bättringsvägen. Du har underbara föräldrar på fotot. Håller med Pernilla FALK om din pappa är lika dig.
Kramar
som jag skrivit :P
jag igen igen bitch blogg. =)
*tårar i ögonen* =/ som någon sa; livet är inte lätt ibland. Men det blir lite lättare när man har folk nära... Din mamma har en otrolig tur som har er alla hos henne! Du ska vara stolt att du har åstadskommit mycket - att rädda en människa är mycket. Fortsätt så! Pusspussar!
*touch heart* livet ar inte perfekt!! Starkt av dig att beratta!! Hoppas hon mar battre nu idag!! *krama*
*kramar* starkt av dig att berätta så folk får veta att de inte är ensamma!
Kramis
