Jag blir bara glad av att se sånt här!



♥

Så länge sedan känner det som när jag tog duntofflor på mig imorse och tog med duntäcke till tv:n och mysa!


Idag: Åka nere till Göteborg och fira min kusin som fyller 15 år, sen sminkparty på kvällen!

Solen skiiiinnner, hoppas ni få en fin dag! ♥


 

Visst blev min blogg fin?!.....=)

Tack Melodie!

I lördags var jag på hockeymatch mellan Frölunda och HV71, gött att mobba Peter lite eftersom HV71 förlorade med 5-3... Elak flickvän Peter har.... icke bra det....=)


Söndags på jobbet pratat vi om jul och sånt då kom jag på att det är endast 9 veckor kvar till julafton, sjukt!.....
Endast 9 veckor......

Ifjol önskade jag mig en lägenhet i Göteborg från jultomten men jag fick aldrig det så nu här året önskar jag mig igen och jag hoppas han lyssna på mig här gång....


Jultomten, ge oss en lägenhet i Göteborg, tack!

Många är nyfiken har jag förstått...=)
Ska försöka göra historia kortare men det är inte lätt när man vill berätta något underbar...=)

Det är många som vet att jag har varit singel i över 4 o halv år, förra förhållandet satte spår på hjärtat så att det gjorde svårt för mig att träffa ny, jag var alldeles för rädd för kärlek och rädd att kunna lita på nytt folk. Så det har varit svårt och sen har jag ett barn också att tänka på, jag ville alltid min son´s bästa, att allt ska funkar mellan min son och killen..

Så nu till Peter...=)

Peter kan redan teckenspråk när vi träffades, han läser till teckenspråk o dövblind tolk för er som inte visste...

Sen har vi ungefär samma vänner och vi har jobbat samma plats i våras men vi har aldrig träffat varandra, jag jobbade bara som vik medan han jobbade varann helgerna och jag jobbade alltid för honom..

Något dag under våren satte jag och Maria o prata och då började Maria pratat om Peter, hon tycker att Peter skulle passa mig bra men jag bad henne att lägg av...=)
Peter har sett mig en gång i våras på IK SURD innebandy träning, han var och tränade med dom medan jag o Maria var där o tittade på, själv jag minns inte honom....=)

Jag började på en annan gruppbostad och skulle jobba där hela sommaren, vi fick veta att jobbet behövde extra personal och att en som heter Peter ska börja hos oss, då undrade jag vem kan det vara.....=) (mer om det finns nere)

Ungefär början av juli åkte jag ner till Göteborg och gick på Liseberg med vännerna, några timmar efter såg jag honom! Då klickade det direkt i hjärtat! Det först jag tänkte var, DET ÄR HAN!
Vi hälsa aldrig på varandra, jag förstår inte varför vi inte gjorde det... =) Sen försvann han då kände jag något i hjärtat... Men ja ja, tänkte jag...

Nästa dag åkte jag till Arboga för att jobba på DHB läger, jag åkte upp med Maria och kom något gång under eftermiddagen, sen på kvällen var vi hos de andra barnledarna och vara social men då.........
KOM PETER DIT!!!...
Min kropp var låst när jag såg honom... Jag visste ju inte ens att han var med! Eller... Maria har säker sagt att Peter ska kom med men jag har liksom glömt det...=)
Alla barnledarna träffades innan lägret och planerat allt schema och sånt, Peter var med men jag kunde inte komma pga. Benjamin hade vattenkoppor då.

Då äntligen hälsade vi på varandra, han frågade om det var jag som var på Liseberg igår också. =)
Det var en underbar vecka med honom, jag trivdes så bra i hans sällskap, han har humor och jag har aldrig skrattat så mycket med en kille och allt kändes så bra!..
Sen när det var dags att lämna Arboga o Peter, och vi bestämt att fortfarande träffa för vi bor ju bara en timme ifrån varandra, alltså bor han i Göteborg. Jag upptäckte att jag började tycka om honom men försökte inte tänka på det.. Ville ju inte utveckla något känsla för honom...

Så jag var tillbaka på mitt sommarjobb efter lägret och fick veta att Peter ska jobba hos oss några gånger, DET ÄR HAN!!!!!!! Tänkte jag....

Hur ska jag klara mig?! hur hur?! Herregud!...

Jag var på jobbet och jobbade då när han började och gå brevdvid en personal under dagen så jag var jag så gud nervös... Ha ha.. Men det var trevligt sen jobba vi inte värst mycket tillsammans, oftare när han sluta så börja jag eller tvärtom...
Han började fråga om vi kunna gå på bio eller äta ute tillsammans, och det gjorde vi flera gånger, det var mysig o trevlig. Jag har känsla av rädsla men jag försökte tänka att vi är bara kompisar som gå på bio och äta ute så det är okej!

Men känslor blev mer och mer dessutom mer rädda blev jag..
Men då fick jag en sms, där stod det,

Hello babe!
Jag kan bara säga att jag tycker om
dig mycket mer än jag
tycker om mig själv just nu.

Då tänkte jag, NU ELLER ALDRIG! =)

Så sen har det bara gått bra och bättre...=)

Under tider vi träffades var jag så rädd att det skulle bli något och att jag skulle uppleva allt hemsk igen...
Men Peter var så underbar och gav mig stöd och uppmuntra mig hela tiden...
Äntligen nu kan jag våga få känsla av kärlek!

Så seg....

När ska allt blir bra...?....  Nu är det biverkningar B har fått....
Imorgon hoppas jag på en positiv besked!....

Benjamin, du har varit och är stark, så fortsätt att vara stark!